Örnen Kommer!

"Det var en varm, solig junidag ute på ängen.
Mor Helena mus höll på att laga mat åt sina hungriga barn Alexander, Lovisa och de små tvillingarna Kajsa och Robin som lekte på ängen.
Lovisa är äldst, 13 år, Alexander är 10 år och Kajsa och Robin är 3 år."
- Nu är maten klar! ropade mamma Helena.
- Vi kommer! ropade alla barnen tillbaka.
"Familjen bor i en liten stubbe nere vid skogsbrynet.
Ungarna får leka på ängen, men då får de akta sig för örnar."
- Mmm...go' mat, mamma snäll, säger Robin.
Plötsligt kommer en skugga över ängen.
- Iiiiiiii! En örn! skriker Lovisa.
- Fort in i stubben allihopa! säger mamma, M...men var är Kajsa?
"Våghalsiga Kajsa har gått ut på ängen."
- Örnen tar henne! Örnen tar henne! skriker Alexander.
"Och mycket riktigt, örnen tar henne i sina klor och flyger iväg med henne."
- Vad ska vi göra?
- Jag vet! säger Lovisa. Vi kan leta reda på Mästerdetektiven Masil Bus!
- Ja, vi ringer, säger Robin.
- Dummer, vi har inte hans telefonnummer, säger Lovisa. Vi skriver ett brev såklart!
- Och var ska vi få tag på hans adress? frågar Alexander.
- Äh, alla vet väl vem Masil Bus är! Det är bara att skriva hans namn på kuveret och skicka det.
- Jaja, det är värt ett försök!
"Några dagar senare..."
- Masil Bus till er tjänst Madame. Jag ska leta rätt på eran dotter Knajsa!
- Inte Knajsa, Kajsa heter hon!
- Öh...jaha, vi börjar genast med spaningsarbetet efter Knajsa!
- Suck!
- Jag vill också följa med, sa Alexander.
- Jag med! sa Lovisa.
- Får de det Madame?
- Jaa...okej, men du, Masil, håll ett öga på dem hela tiden är du snäll.
- Lita på mig Madame!
- Jaaa! Vi får följa med på spaningsarbete! sjöng de båda två.
"Och så gav de sig iväg."
- Örnar brukar hålla till uppe på berg, sa Masil Bus, och tog fram sitt förstorningsglas.
Det här ser ut som ett typiskt kontradivijonratekvatrialkompidetens...med andra ord, ett berg.
- Hm...jaha, sa Lovisa, ska vi gå upp för det och titta efter ett örnbo?
- Vilken smart flicka, sa Masil, kom så går vi upp.
"De klättrade och klättrade, till slut kom de upp och där fanns det ett örnbo."
- TITTA, DÄR ÄR KNAJSA!
- Ä...hm, Kajsa heter hon.
- Lovisa, Alexander, gubbe, ropade Kajsa.
- Nej, inte gubbe, det här är Masil Bus.
- Aha, Masil Bus.
- Hjälp! Titta! Örnen kommer! skrek Alexander. Vi måste ner.
"Det var redan försent, örnen hade redan sett dem. Med ett skriii störtade hon ner mot dem!"
- Hjälp, han kommer och tar oss allihop!
- Så, lugn bara, ingen panik, sa Masil, vi börjar gå nerför berget lugnt.
"Men det var redan försent, hon flög ner och tog de allihop i klorna.
- Hjälp! skrek alla utom Masil.
- Lugna ner er, sa han, jag vet vad vi ska göra.
"Han tog fram en spegel ur fickan."
- Vad ska du med den till, frågade Alexander.
- Titta nu och håll i mig, sa Masil.
"De fattade ingenting men lydde i alla fall.
Masil tog fram spegeln och satte den framför örnen."
- Skriiiii!
"Örnen blev så rädd för sin egen spegelbild att hon tappade de allihop."
- Hjälp, vi ramlar ner och slår ihjäl oss!
- Nej då, lugnade Masil, titta här.
"Han drog i remmen på sin ryggsäck och..."
- Åh, en fallskärm, sa Alexander. Det visste jag inte.
- Nej. Titta, där nere är erat hus. Och där står Helena med Robin.
"De flög ner och landade vid dem."
- Åh, Kajsa, du är hemma igen!
- Aaa, jag flög med farbror Masil.
- Mästerdetektiven Masil Bus, alltid till er tjänst!

- SLUT - av Annalill 10 år

©Annalill Pollack