Simson hittade oss en stormig natt Pesach -96.
Han lade sig på dörrmattan framför våran dörr för att skydda sig mot regnet.
Vi gav honom lite mat och vatten.
Innan vi gick och la oss så sa pappa att om han är kvar morgonen efter så kunde vi kanske behålla honom.
Morgonen efter så gick vi för att titta om han var kvar men det var han inte.
Jag och Josef gick ut för att leta efter honom men kom hem tomhänta.
En liten stund efter det så kom våra grannar med honom, dom hade hittat honom i deras trädgård tillsammans med deras hund "Marsmallow".
Så vi behöll honom, badade honom och gav honom namnet "Simson".
Simson var stor men uppförde sig som en valp, han var väl upp till ett år ungefär. Han var svart, långhårig och väldigt charmig. Vi lekte mycket med honom och jag lärde honom att skaka tass. Men sen kom problemen...
Eftersom han hade varit en vildhund (även fast han var renrasig) så var han väldigt otränad. När vi gick ut på promenader med koppel så bet han i det och hoppade runt så efter ett tag så var de bara jag och pappa som vågade gå ut med honom, eftersom vi två är de enda "hundmänniskorna" i familjen. Pappa var bara hemma på kvällarna, så det var jag som tog hand om honom hela dagarna, och det var väldigt svårt. Sedan visade det sig att nästan hela familjen hade fått löss (möjligen av honom), och pappa, som är allergisk mot pälsdjur, började känna av allergin. Han hade aldrig känt av att han var allergisk mot hundar också, utan bara av kaniner, katter etc.
Vi var tvungna att släppa honom lös, men han var ändå alltid kvar vid vårat hus. Ett tag senare försvann han, och vi har aldrig hört av honom sedan dess.
