Smugglarna!
(andra halvan)

- Hur mår du? frågade Emma. Gick det bra?
Liza försökte sätta sig upp, men stönade till. Huvudet värkte fruktansvärt, så hon la sig ner igen.
- Vi har ringt doktorn, han är på väg nu, hörde hon pappas röst säga. Vad hände? Förresten, försök inte prata nu, vila istället.
Liza såg sex oroliga ansikten över sig, men sen somnade hon.
Nästa gång hon vaknade kände hon sig mycket bättre. Hon satte sig upp i sängen och såg att Emma låg och läste i sin säng bredvid hennes. Emma kom genast fram till henne.
- Någon var här i natt och klubbade ner mig, sa Liza.
- Oj, vem kan det ha varit?
- Det kan ju ha varit en vanlig inbrottstjuv, men jag gissar på att någon av våra tre "kompisar" försökte få tag på skattkartan. Frågan är om de lyckades.
Nu kom mamma upp, så de slutade prata.
- Jaså, du har vaknat nu, vilken tur. Vad var det som hände egentligen?
Liza och Emma utbytte blickar, och Liza sa.
- Jag gick för att ta mig ett glas vatten och slog mig i en hylla.
Mamma tittade först misstänksamt på de båda flickorna som hade svårt att hålla sig för skratt, men bestämde sig tydligen för att tro dem, och gick ut.
- Tja, det bevisar ju i alla fall att det inte var en vanlig tjuv, för i så fall skulle mamma och pappa se direkt att något var stulet och fatta vad som hänt. Nu ska vi se om tjuven hittade skattkartan.
- Som jag trodde, sa Emma, kartan är borta. Jag skulle inte ha lagt den på skrivbordet helt synlig.
- Äh... du kunde ju inte veta att en galen tjuv skulle komma och stjäla den, men vilken tur att han bara fick tag i kopian, originalet har vi ju i alla fall kvar.
- Ja, det var tur att vi gömde den åtminstone, höll Emma med om. Nu tycker jag vi går och frågar mamma och pappa om vi kan åka till Mölle i sommar.
Föräldrarna sa att det kunde de göra eftersom de inte hade några andra resplaner.
- Men varför vill ni åka dit egentligen, undrade de.
- Tja... vi... stammade Emma.
- Vi vill bara se stället där "Kullamannen" utspelar sig, sa Liza snabbt.
- Just det, sa Emma.
Föräldrarna tittade på varandra och ryckte på axlarna.
- Om ni så gärna vill åka till Mölle så kan vi väl göra det, sa pappa.
- Yeeess! skrek Emma och Liza när de sprang uppför trappen till sitt rum. Deras föräldrar satte sig tysta ner i soffan.
- Tror du dem? frågade pappa.
- Inte ett ord, suckade mamma.
Två dagar senare åkte de med flygplan till Mölle. På flygplatsen tyckte Emma att hon såg Röde Kon, men det var för snabbt för att hon skulle hinna se säkert. Familjen åkte med taxi till ett ganska stort hotell i kanten av samhället där det bara fanns glest med hus. Eftersom Emma och Liza trodde att deras fiender hade kommit samma dag som de sälva, måste de försöka få reda på vart kartan ledde, de hade suttit uppe varje natt hemma för att försöka förstå något av den.
- Jag tycker att vi går till en antikvitetsaffär och frågar om de vet något om den, sa Liza.
- Ja... okey då, men tänk om de börjar bli nyfikna?
- Tja, den risken får vi väl ta. Vi kommer ju ingenstans på det här viset.
Så tjejerna gick ner och frågade sina föräldrar om de kunde åka in till samhället själva, och det gick bra. De tog en buss dit och letade sig fram till en antikvitetsaffär. Till slut hittade de en och gick in.
- Kan jag hjälpa er? sa expediten.
Han var liten till växten och mycket smal.
- Ja, sa Emma, vi har en karta här och vet inte riktigt vart den leder, kan du tyda den?
Mannen tog kartan och granskade den noga. Så plötsligt spärrade han upp ögonen som om han blev jätteförvånad. Men sen sa han:
- Tsss, inget särskilt, det är bara en karta över Kullens grottor, den är inte särskilt gammal, helt ny faktiskt, värdelös.
Och så tillade han:
- Men skulle jag kunna behålla den och sätta i fönstret? Turisterna skulle tro den var riktig!
- N...nej...vi vill behålla den, stammade Liza.
- Men om ni ändrar er så har ni mitt kort här.
På kortet stod det: Sammy (Snake) Svensson.
- Vad ska vi göra nu då? sa Liza.
- Det enda vi kan göra är att skynda oss att leta efter skatten så vi kommer före "de andra". Kom så åker vi hem och hämtar ficklampor och rep och sånt, så åker vi till Kullen sen.
- Okey.
De kom iväg klockan fem och hade med sig varsin ficklampa, rep, kniv och några smörgåsar. De tog bussen så långt det gick, och sen pekade busschauffören ut resten av vägen för dem. Efter en promenad kom de fram till stupet rakt ner till vattnet.
- På "Kullamannen" så kunde de komma ner med rep, vi knyter fast ett av repen här och klättrar ner.
Efter att ha hittat ett bra ställe knöt de fast repet ordentligt runt ett träd och klättrade ner. Det fanns många grottor i bergsväggen, men på kartan stod det vilken de skulle ta. Först var grottan ganska stor, men efter ett tag var det bara en smal tunnel. På baksidan av kartar var det en labyrint av gångar, och där stod det beskrivet hur de skulle gå. Under tiden de gick så pratade de om gubben i antikvitetsaffären, Snake.
- Han ville väl antagligen att vi skulle tappa intresset för kartan när han sa att den var värdelös, men jag fattar inte varför han trodde att vi skulle tro på honom, sen han hade sett så förvånad ut.
- Ja, sa Emma, men varför ville han ha den? Han har ju redan den som de stal.
- Han såg väl att det bara var en kopia, och han kanske trodde att den inte ens var likadan som originalet, vi kunde ju ha gjort den annorlunda.
- Men när han såg den riktiga kartan så fattade han i alla fall att den andra var likadan.
- Tänk om de kommer hit ikväll också, vad ska vi göra då?
- Tog du med mobiltelefonen?
- Det är klart!
- Så då är det ingen fara.
De hade kommit ut i en stor grotta nu.
- Var är utgången till den här stora grottan?
- Det står att det ska finnas en väldigt liten tunnel ut härifrån.
- Du börjar titta åt vänster, sa Emma, så tittar jag åt höger.
- Jag har hittat den, skrek Liza.
- Här är en till, sa Emma, och en till.
De träffades i mitten av grottan.
- Vilken av dem ska vi ta? sa Liza.
- Kolla på kartan, ska tunneln vara åt höger, vänster eller rakt fram? frågade Emma.
- Det står åt höger, sa Liza.
- Här finns ju två tunnlar till höger, vilken ska vi ta?
- Ska vi dela upp oss? sa Liza osäkert.
- Helst inte, sa båda två på en gång.
- Okey, vi tar en av dem först, och om det inte är den så går vi tillbaka och tar den andra.
- Den rätta tunneln, sa Liza, ska gå rakt fram ganska länge, och sen dela sig i två.
- Vi provar den större först, sa Emma.
De gick i fem minuter och kom sen till ett ställe där tunneln delade sig i fyra gångar. Då gick de tillbaka och provade den andra, och där gick de i en kvart tills de kom till stället där den delade sig i två, och de tog den vänstra gången precis som det stod på kartan. Efter en timme kom de ut ur den sista gången och in i en ganska stor grotta. Den var full av vackra stalaktiter.
- Okey, sa Emma, det ska finnas en stenbumling längst den högra väggen, och bakom den, eller lite ovanför den, står det att skatten finns.
De gick och ställde sig bakom bumlingen, och där på golvet låg ett guldmynt!
- Var finns resten? sa Emma.
Liza hade ställt sig ovanpå stenbumlingen och sa till Emma:
- Det kanske finns ett hål här uppe i väggen... nej, det gör det inte, sa hon efter ett tag, men man kanske kan göra ett...
- Du menar att du tror att väggen är ihålig.
- Javisst, ge mig en ganska stor sten, Emma, så ska jag se om jag kan göra sönder väggen.
- Det går inte, sa hon efter fem minuter.
- Låt mig försöka, sa Emma.
Hon ställde sig på stenbumlingen och tog stenen och slog på väggen. Efter fem minuter var hon alldeles slut.
- Suck, vad ska vi nu göra, sa Liza.
- Låt mig bara slå riktigt ordentligt en gång till, sa Emma.
- Jag hjälper dig, sa Liza, och ställde sig bredvid Emma på stenen. De höll varsin stor sten och kastade den av all sin kraft på väggen. Den gick sönder!
Mynten bara forsade ner!
- Vi gjorde det, vi gjorde det!!! skrek de och hoppade runt i grottan.
Då plötsligt hörde de en väsande röst:
- Det där kan vi ta hand om.
Och bakom dem stod "Snake" med "Svarten" och "Röda kon" bakom sig!
Svarten band Liza och Emmas händer bakom ryggen, och Snake ropade något ut åt grottan, och ungefär tjugo män kom in med stora kistor att lägga skatten i. Snake gav dem order att plocka upp vartenda litet mynt och lägga i kistorna. Sen böjde han sig ner för att prata med flickorna som tittade argt på honom.
- Jag tar bara vad som är mitt, sa han.
- Det är inte ditt, skrek Emma, din förfader bara smugglade allt som var stulet från andra. Skatten tillhör staten!
- Tsss, var har du läst det? sa Snake. Mina förfäder smugglade och stal den här skatten hederligt, och nu ärver jag den, så är det.
- Allt är klart, chefen, skatten ligger i kistorna.
Det var Svarten som kom fram.
- När vi är ute ur det här landet, sa Snake, så ringer vi polisen så att de kan komma och plocka upp er, hej så länge. Haha!
Några minuter efter att de hade gått sa Emma:
- Liza, ta upp kniven ur min ficka, det går nog, du har ju fortfarande fingrarna fria bakom ryggen.
- Okey, sa Liza.
Efter några minuter hade hon fått upp den.
- Håll nu fickkniven ordentligt, sa Emma, så ska jag se om jag kan vika upp bladet med tänderna.
Hon böjde sig ner mot Lizas bakbundna händer. Efter några försök fick hon äntligen upp knivbaldet och Liza började såga upp repet runt Emmas händer. Det var ett väldigt segt rep, men tillslut gav den äntligen sig. Sen knöt Emma upp Lizas rep, det hade bara gått tjugo minuter.
- Sån tur att jag tog med mobiltelefonen! sa Liza.
- Men tror du att den fungerar så här inne i en grotta då?
- Jag ska prova.
Men telefonen fungerade inte!
Vad skulle de nu göra?
Då kom Emma ihåg att de hade passerat en liten grotta en liten bit bort som hade en smal öppning ut mot havet. Det var ett högt stup utanför öppningen, så man kunde inte ta sig ut den vägen, men om de böjde sig ut genom öppningen så fungerade kanske telefonen.
De letade sig tillbaka till grottan och Emma försökte ringa, och det gick!
Hon ringde först polisen och berättade allting kortfattat, och polisen sa att de skulle komma och vänta på bovarna utanför grottan. Sen ringde hon deras föräldrar och sa att de inte behövde vara oroliga. Hon bad att de skulle komma till Kullen där de nog skulle träffa poliserna, och följa med dem.
- Så där ja, sa Emma, allt fixat, det är bäst vi börjar gå ut från grottan, det tar ju minst en och en halv timme.
När flickorna äntligen kom ut ur grottan så såg de Snake, Röde Kon, Svarten och alla deras anhängare gripna av polisen, och kistorna låg i säkerhet på stranden. Det hade börjat bli ljust ute nu. Deras föräldrar kom springande och kramade dem, sen krävde de en förklaring på alltihop!
Några dagar senare satt Emma och Liza på sitt rum i hotellet och läste tidningen där de var på första sidan.
- Oj, vad våra klasskamrater kommer att vara avundsjuka när vi kommer hem, sa Liza och skrattade.
Mamma kom in på rummet.
- Det är några som vill prata med er, sa hon.
- Är det reportrar? frågade Emma.
- Nej, det är poliser, sa mamma.
Emma och Liza gick ut i det andra rummet.
- Hej, sa den ena polisen, det var jag som svarade när ni ringde polisstationen, och det här är polischefen.
- Vi ville bara komma och säga att Snake, Röde Kon och Svarten är bakom lås och bom nu. Vi tänkte ge er en belöning, men vi vet inte vad ni vill ha, kan ni komma på nåt...
Emma och Liza tittade på varandra och så sa de samtidigt:
- Vi vill ha varsin hund!
- Det går nog att fixa, sa polischefen, vi kommer tillbaka imorgon.
Dagen efter så kom de igen med en boxervalp och en labradorvalp och alla tillbehör. Emma fick boxern och Liza labradoren, och efter några veckor åkte de tillbaka till sitt lilla hus i skogen.

-Slut- av Annalill 13 år

©Annalill Pollack