Inte Ens Mot Tornado

1

Dessie väcktes av en solstråle som kittlade hennes ansikte, hon log, öppnade ögonen och log ännu bredare, det var sommar. Hon kunde vara i stallet hela dagarna, inga läxor, inga bortkastade timmar vid skolbänken, bara hästar, hästar, hästar!
- Men mest Tornado, sa hon högt för sig själv, jag ska rida Tornado hela dagen idag, vi kanske äntligen ska kunna lära oss hoppa muren, som vi alltid haft svårt för.
Dessie hoppade upp ur sängen, slängde på sig sina ridbyxor och en T-shirt, tog ner ridhjälmen från hyllan och sprang ner för att sätta på sig sina ridstövlar. Hon höll precis på att flyga ut genom ytterdörren när hennes mamma ropade på henne:
- Dessie, vänta! Du måste ju äta frukost först, innan du rusar ut till hästarna.
- Nja... okey då, sa hon dröjande, en liten då.
- Du kommer att bli smal som en sticka om du rusar ut så där varje morgon, sa mamma lite argt, men med en glad glimt i ögonen.
- Nej då, mamma, sa Dessie och kysste henne på kinden, Mia gör ju i ordning mackor till oss om vi stannar länge.
Sven och Mia äger stallet "Solstrålen", två kilometer från Dessies hus. Nu var Dessie klar med flingorna och var redan på väg till cykeln för att åka iväg till "Solstrålen", hennes favoritställe. Dessie är en tolvårig brunhårig tjej, hon har blåa ögon och är i medellängd för sin ålder. Hon har älskat hästar ända sen hon var åtta år och gick på cirkus med en massa fina fullblodshästar. Nu är hon skötare åt Tornado, en svart, ganska stor hartlinger. Hon älskar att hoppa och har vunnit flera rosetter med sin älskade Tornado. han var den hon älskade mest i hela världen, ända tills Midnight dök upp.....

2

- Äntligen framme, tänkte Dessie när hon kom in på gårdsplanen, hon sprang snabbt in i stallet, till Tornados box.
- Hej gubben, sa hon till honom, här har du en sockerbit.
Tornado mumsade ivrigt i sig den och började lukta efter fler.
- Hahaha, skrattade Dessie, nej, inte mer än en sockerbit om dan, du vet vad Sven har sagt.
Först nu upptäckte hon hur tyst allt var runtomkring henne. Annars brukade det vara fyllt med glada tjejer och killar i alla åldrar i stallet, ute i paddocken eller på gårdsplanen, nu var det ingen annan där än hon själv och hästarna. Och vart var Sven??? Dessie gick ut ur stallet.
Han kanske är i hagen med Ceasar, tänkte hon, det är hans egen prisbelönta vita arab, hans ögonsten. Hon sprang till hagen en bit bort och där var mycket riktigt Sven.
- Hej Sven, sa hon glatt, var är alla? Det är helt tomt på stallet.
Sven stod helt tyst och kelade med Ceasar. Då såg Dessie den allvarliga blicken i hans ögon.
- Vad är det, Sven?
Han gav till en suck och vände sig äntligen mot henne.
- Jag är rädd att jag har några dåliga nyheter att meddela dig, sa han dröjande.
Dessie stod tyst och väntade.
- Jag och Mia kom till ett beslut igår när du var hos din morfar.
Ja, tänkte Dessie, igår hade hon kommit hem från skolan och direkt varit tvungen att gå in i bilen och åka till morfar, en timmes bilfärd från deras hus. Han hade blivit sjuk och behövde deras hjälp. Dessie hade inte varit i stallet på hela den dan, det var delvis därför hon var så ivrig att komma till "Solstrålen" idag.
- Jo... fortsatte Sven. Jag och Mia har haft lite problem med pengar de sista sex månaderna. Vi har försökt att få ihop det ändå, men det har varit svårt. Igår så pratade jag och Mia om det och förstod att vi inte kan fortsätta så här längre. Vi har bestämt oss för att sälja huset och stallet och flytta till ett litet hus ute på landet. Vi är båda för gamla för att ta hand om problemen, vi kan försörja oss själva med pensionen, men inte hela ridskolan.
Sven gjorde en paus och tillade på Dessie. Sen fortsatte han.
- Du har varit på det här stallet längre än någon annan. Alla andra fick reda på det här igår, men jag kunde inte få tag på dig, så jag tänkte att det skulle vara bättre att berätta det här för dig i person, inte per telefon.
Dessie stod helt tyst och tittade ner på marken. Hon tog sakta upp huvudet och tittade Sven rakt i ögonen.
- Tornado... viskade hon.
- Ja... sa Sven ... han måste säljas med alla de andra hästarna, förutom Ceasar som vi har råd att behålla.
De stod båda tysta en stund.
- Kom med mig in i huset, Dessie, Mia kan ge dig nåt att dricka, vi har några nybakade bullar också.....
Dessie vände sig tvärt om och sprang till cykeln, hon hörde hur Sven ropade bakom henne, men hon satte sig på cykeln och cyklade iväg det snabbaste hon kunde. Tårarna förblindade henne och hon höll på att cykla ner i ett dike, men vände snabbt. När hon kom hem kastade hos sig ner på sin säng och grät.
- Det kan inte vara sant, tänkte hon om och om igen, det är bara en hemsk mardröm. Tornado, min älskade Tornado, jag kan inte leva utan dig......

3

Dagen efter vaknade Dessie tidigt på morgonen, hon kanske skulle förlora Tornado, men hon kunde väl åtminstone få träffa honom tills allt var sålt. När hon kom fram till stallet såg hon flera av sina ridkompisar, lika ledsna som hon, gå runt och klappa om sina favorit- eller sköthästar. Där borta stod Daniel, Dessies bästa kompis.
- Hej Daniel, sa hon, är du här för att säja adjö till Bamse?
- Nej, sa Daniel glatt, jag är här för att köpa honom, jag kunde bara inte stå ut med tanken på att förlora honom, så pappa köpte honom åt mig.
- Wow, sa Dessie, du måste vara jätteglad, vart ska du ha honom?
- På vår mark finns det mycket betesmark, och pappa har låtit bygga ett litet stall åt honom. Och du då? Ska du köpa Tornado?
Det klack till i Dessie. Köpa Tornado..... Det skulle vara underbart. Hon gick in till honom en liten stund men gick snabbt ut igen, hoppade upp på cykeln och körde hem. Det var lördag idag så pappa och mamma skulle säkert vara hemma.
- Mamma, pappa, ropade Dessie direkt hon kom innanför dörren, Daniel ska köpa Bamse, kan inte jag få Tornado?
- Vad är det för skrik därute? Pappa kom ut ur vardagsrummet. Vad var det du sa? frågade han.
- Jo. började Dessie, Daniels pappa ska köpa Bamse, hans sköthäst, åt honom, vi kan väl köpa Tornado, jag kan inte leva utan honom.
- Lilla Dessie, det kostar mycket pengar att ha en häst. Stallplats skulle vi behöva och.....
- Daniel sa att han säkert skulle få plats med en häst till i sitt stall.
- Men det är fortfarande mycket pengar, sa pappa, vi har bara inte råd med det just nu. Firman jag jobbar på går dåligt just nu, ingen vill köpa. Om jag bara får några stora beställningar så skulle allt se helt annorlunda ut, men det kommer nog inte att hända på ett år eller två. Du får lov att vänta tills dess.
- Men... då är ju Tornado såld redan, jag vill inte ha nån annan häst än hand, då kan jag lika gärna lägga av med hästar helt och hållet!
- Jag är ledsen, Dessie, sa pappa, men det finns inget jag kan göra åt det.
- Jag hatar hästar och allt som har med hästar att göra! skrek Dessie och sprang upp till sitt rum.

4

Dessie la sig på sängen och tittade upp i taket. Sen tittade hon runt omkring sig i rummet, det var hästaffischer överallt. Där var bilden på de två små fölen som hon kallade Astrix och Pärlan, där var den vackra skimmeln Jaffa, självklart en bild av Milton i hoppaktion, och så bilden med en vit stegrande häst - Tintin. Det fanns många andra affischer i hennes rum också, men hennes absoluta favorit var en med en massa vackra vildhästar som galopperade vilt framåt, det såg ut att vara mest amerikanska pintohästar bland dem, men det var en stor blandning. Längst fram i täten galopperade den stolta ledaren framför flocken, han var helt svart förutom ett litet stjärn i pannan. Honom kallade Dessie för "Midnight", hon hade alltid gillat stora svarta hästar.
- Jag kan inte ha kvar alla dessa affischer, tänkte Dessie, de påminner mig bara om mitt f.d. hästliv. Alla affischer måste ner, till och med Midnight. Men det skulle hon inte göra ikväll, det får bli imorgon.
Den natten vaknade Dessie av ett gnäggande. Först trodde hon bara att hon hört fel, men där var det igen. Hon steg upp ur sängen och gick fram till fönstret, där nere var det en stor och ståtlig svart hingst! Han gnäggade igen och skrapade med högra framhoven otåligt, det såg ut som om han ville att hon skulle komma ner. Dessie gick snabbt ut genom rummet i pyjamas och bara fötter, nerför trappan och ut genom ytterdörren. Hon gick fram till den stolta hingsten och klappade ömt hans vackra huvud, han frustade vänligt och böjde ner huvudet för att lukta på henne. Dessie var helt förstummad, det här var den vackraste häst hon nånsin sett, han var helt kolsvart förutom ett litet vitt stjärn i pannan. Varifrån kände hon igen det där stjärnet? Hästen frustade igen och skrapade med hoven, det verkade som om han ville att hon skulle sitta upp. Dessie tog dit en liten pall från trädgården och hoppade upp på honom, han började galoppera iväg genom mörkret och nattdimman. Det var svårt att hålla sig fast först, eftersom hon red barbacka, men hingsten hade så mjuk gång så att efter ett tag kunde Dessie slappna av och njuta av ritten. Efter en timme var de tillbaka i Dessies trädgård, hon hoppade av och klappade hingsten.
- Tack för ritten, Midnight, sa hon, utan att riktigt veta varför. Du är en underbar häst. Spring nu tillbaka till vem det än är som äger dig.
Dessie gick in i huset och la sig ner i sin säng. Det där var en bra avslutning på hennes hästliv, tänkte hon innan hon somnade.

5

Nästa morgon vaknade Dessie med en enda tanke: "Idag skulle Tornado säljas". Sven och Mia fick svar på annonsen i lokaltidningen väldigt snabbt. Dessie cyklade sakta till "Solstrålens" stall.
- Hej Dessie, sa Mia när Dessie kom in i stallet, hur mår du?
Dessie bara ryckte på axlarna.
- Vill du rykta Tornado åt mig, frågade Mia. Köparna kommer om en halvtimme.
- Visst, sa Dessie och gick in i sadelkammaren för att hämta ryktborstarna.
Efter fem minuter kom Mia in i boxen till Tornado och Dessie.
- Dessie, sa hon, det är väldigt trevliga människor som vill köpa Tornado, var inte orolig, han kommer till ett bra hem.
Dessie var helt tyst.
- Jo, fortsatte Mia, det är ett par med en dotter i din ålder som ska köpa honom. Hon tar väl hand om honom ska du se.
- Hm... sa Dessie.
- Försök att vara lite trevlig när de kommer, är du snäll.
- Ja, ja, sa Dessie.
Tjugo minuter senare var Tornado klar, och en bil med en transport på släp kom körande in. Efter en timme var köpet klart. Flickan som hette Maja, hade provat Tornado och var helt säker på att det var honom hon ville ha. Dessie hade bara stått bredvid och tittat på allihop. När Tornado åkte iväg i transporten, visste hon att det var den sista gången hon nånsin skulle få se honom. Hon cyklade hem för att ta ner sina hästaffischer.

6

- Dessie, är det du? sa mamma från köket.
- Ja, sa Dessie.
- Jo, sa mamma, jag hörde att det skulle vara en auktion på torget imorgon och tänkte att vi skulle åka dit, det ska vara hästar där också.
- Okey, sa Dessie och gick upp till sitt rum och tog ner alla hästaffischer och la dem i en låda.
Den natten vaknade Dessie av ett svagt gnäggande. Hon öppnade ögonen och gick fram till fönstret.
- Åh nej, sa hon högt och sprang ner trädgården.
Där stod Midnight framför henne, men han såg helt annorlunda ut. Han hängde med huvudet och var helt svettig och otroligt tunn, det såg ut som att han hade blivit slagen också. hans vackra blanka hårrem var helt smutsig och tovig.
- Midnight... sa Dessie, men visste inte vad hon skulle säga, hon klappade försiktigt hans mule och kliade honom kärleksfullt bakom öronen.
- Vem har gjort dig det här? sa hon. Vem är din elaka ägare? Det ser ju ut som om du inte ätit nåt på en vecka, men igår när du var här så var du ju helt annorlunda. Hur kan det komma sig? Det ser ju ut som om du har mist hela din vilja att leva. En häst kan väl inte gå från vacker och ståtlig till vanskött och smutsig på ett dygn.....
Dessie tog tag i hans man och började leda runt honom för att få honom torr.
- Kom nu, sa hon, så går vi och letar efter din elaka ägare.
Men när de började gå mot vägen så tog Midnight sina sista krafter och stegrade sig och galopperade iväg.
- Åh nej, snyftade Dessie, hur ska du nu kunna klara dig?

7

Idag var det auktionsdagen. Alla skulle dit. Mamma gick runt och kollade på köksgrejor och möbler.
- Ska vi gå och titta på hästarna, Dessie? frågade pappa.
- Nja, sa Dessie långsamt, jag vet inte....
- Kom nu, Dessie, sa pappa, det blir kul.
När de kom dit så hade precis en fin skimmel blivit såld till en familj.
- Okey, sa auktionsgubben, här har vi en vacker svart häst, han ser lite skabbig ut nu, men det går att ändra.
- Kräket bara hänger med huvudet ju, ropade en gubbe.
- Den går direkt till slaktaren, ropade en annan.
Dessie tittade dit och hon kunde knappt tro det, det var Midnight som stod däruppe och hängde med huvudet. Ingen bjöd på honom, men så hörde hon en gubbe lite längre ner.
- 500, så tar jag kraken, sa han.
Dessie tittade dit, det var slaktaren.
- Är det någon mer som bjuder över honom, ropade auktionsgubben.
Ingen sa ett ord.
- Okey, första, andra...
- 800, sa någon precis bakom Dessie.
Hon vände sig om och det var pappa!
- Första, andra, tredje, såld till herrn därborta.
Pappa tittade på Dessie.
- Det var du som ville ha en häst, va? sa han.
Dessie var helt förstummad. Pappa började gå fram för att ta Midnight och betala, Dessie kom snabbt efter.
- Men pappa..... började hon.
- Jo, sa pappa, jag såg dig rida den här hästen för två nätter sen, så när jag såg honom och såg din blick när slaktaren bjöd på honom, kunde jag bara inte hålla mig.
- Men du sa ju att du inte har tillräckligt med pengar för att hålla en häst, sa Dessie.
- Ja... sa pappa, det ordnar sig, han var ju i alla fall väldigt billig. Men vad jag inte fattar är hur en så vacker häst kan bli till ett vrak på bara två dagar.
- Inte vet jag, sa Dessie.
Nu kom Midnight.
- Han ser lite piggare och gladare ut nu när han ser dig, sa pappa.
Dessie sa inget, hon klappade bara hans lena mule.
- Åh Midnight, sa hon, nu är du min, vi ska allt få dig bra och vacker igen.
Pappa betalade och sen gick de för att leta efter mamma. Dessie ringde sen sin vän Daniel och frågade om han kunde ha Midnight tillsammans med Bamse i hans stall, och det gick bra. Veterinären kom och gav Midnight några sprutor.
- Ge honom kli utrört i vatten, sa han, det blir lättare för honom att äta.
Han gav honom också något för såren.
- Har ni fått reda på vem som gjorde honom det här? Hans ägare?
- Nej, sa Dessie, det var bara någon som såg honom springa runt på vägarna, och tog honom till auktionen.
- Ge honom inte för mycket mat på en gång, ta det sakta men säkert.
Efter två veckor var Midnight helt återställd. Sadel, träns och andra tillbehör hade gått med i priset. Dessie undrar ibland hur Midnight hade kunnat bli så vanskött på så kort tid, men det enda hon kom att tänka på var att ingen vill bli stoppade i en låda.

8

Dessie pappa fick några mindre beställningar, så de klarar av att hålla Midnight. Pappa frågade en dag Dessie efter att Midnight hade blivit bra, om hon inte ville sälja honom och försöka köpa Tornado istället. Dessie tänkte efter ett tag men skakade på huvudet.
- Nej, sa hon, Midnight är en mycket speciell häst, jag skulle inte kunna byta ut honom, inte ens mot Tornado.

"Affischen med vildhästarna blev aldrig lik sig igen", skrev Dessie i sin dagbok, "istället för Midnight i täten för flocken var det en vacker brun unghäst. En gång träffade jag en liten tjej som sa att hon hade lagt av med hästar för alltid. jag vet inte varför, men jag gav henne min affisch med vildhästarna, och efter ungefär en vecka såg jag tjejen i parken, ridande en vacker brun unghäst. Midnight lärde mig att släppa det som har varit och gå vidare. Det kan vara svårt ibland, men man ska aldrig ge upp."

- SLUT - Annalill 15 år

©Annalill Pollack