Vilken Jul!
(andra halvan)

Del 16
Tuppen, Fettis, Mr Pumba, Lisa och barnungen var på krigsstigen efter allt som hänt. Om någon av dem satt bredvid Eddi, Sompa, David, Kalle eller Elisabeth vid matbordet, så passade de alltid på att sparka dem. Eller när nån av Eddis gäng var ute, så kastade de alltid snöbollar på dem. Eddis gäng blev riktigt arga. En dag så hoppade Tuppen fram bakom ett träd och mullade Elisabeth. Hon blev jättearg och sa att hon och de andra skulle ge igen. Samma kväll gick Elisabeth och lade sig. Hon vaknade mitt i natten av ett ljud. Då såg hon ett spöke smyga runt i rummet! Först blev hon rädd, men sedan sa hon:

-Äh, försök inte med mig, Eddi! Jag var faktiskt också med på det där skämtet, tror du att du kan skrämma mig så tar du fel.

Med de orden gick hon fram till spöket för att dra av lakanet. Hon drog, men lakanet satt fast!

Del 17
Elisabeth skrek så högt hon kunde, men då tog spöket fram och pistol och slog den i huvudet på henne, så hon blev medvetsös.

**********

På morgonen undrade Eddi, Sompa, David och Kalle varför Elisabeth aldrig vaknade, de hade ju ingen aning om vad som hade hänt. De knackade flera gånger, men ingen öppnade, så då blev de väldigt oroliga. De kände på handtaget, men dörren var låst. Då sprang de ut på gården och försökte titta in genom fönstret, men det var för högt upp. De såg bara att det var mörkt i rummet. Då gick de ner i källaren och hämtade en planka och bröt upp dörren. När de kom in såg de Elisabeth ligga på golvet med en stor bula i huvudet. Eddi, Kalle, David och Sompa sprang fram till henne.

- David, spring efter vatten, befallde Eddi.

David sprang, och när han kom tillbaka hällde de vattnet på henne, och bar henne sen till sängen och väntade på att hon skulle vakna. När hon gjorde det, så berättade hon allt som hänt.

- Jag undrar hur han kom in, sa Elisabeth.

- Genom dörren så klart, sa David.

- Nej, det är omöjligt, sa Elisabeth, jag låste dörren när jag gick och lade mig, och lade nyckeln på skrivbordet.

- Då måste han ha kommit från öppna spisen, sa Eddi fundersamt, men i så fall skulle han ju inte kunna komma upp igen.

- Det kanske finns trappsteg därinne, sa Kalle. Kom så tittar vi.

- Nej, sa Sompa, här finns ingenting. Alldeles kalt, helt omöjligt att klättra upp för.

- I...i så fall så måste han ju finnas kvar i rummet...

Del 18
Alla började leta efter nåt spår, men när de hade letat i en timme så gav de upp.

- Vi hittar honom aldrig, sa Sompa. Han kanske klättrade upp genom öppna spisen i alla fall.

- Det kanske var någon på taket som hissade ner ett rep, sa David.

- Ja, det är också en ide', sa Eddi, han är i alla fall inte här längre.

- H...han kanske var ett spöke, sa Kalle.

- Äh, larva dig inte, sa Elisabeth. Ett spöke med pistol, va?

- Titta på plankan där bakom hyllan, den är lite lös, sa Eddi. Ska jag ta av den, och sen hämta verktyg och spika ihop den igen, Elisabeth?

- Ja, gör det du, nån kan ju snubbla på den.

Eddi gick fram och tog bort brädan.

- Titta, det är inte jord under, som under alla andra, det är ett litet hål!

De andra gick fram till honom och tittade. Eddi kände efter med handen och hittade en låda. Han tog upp den, och gissa om de blev förvånade över innehållet!

Del 19
- Titta, massor med pengar! sa Eddi.

- Det måste vara tjuvgods, sa Sompa.

- Då var det det "pistolgubben" ville åt, sa Kalle.

- Ja, det måste det ju vara, sa Eddi, men han hann inte leta klart för att Elisabeth vaknade, så han var tvungen att sticka.

Då ringde matklockan så de var tvungna att gå. Efter maten frågade Eddi Olivia hur många skorstenar det fanns på huset.

- Inga alls, svarade Olivia.

- Inga alls?!! M...men det finns ju öppna spisar överallt!

- Ja, men det är för att det ska se mysigt ut, de har gjort sönder skorstenarna och täppt igen hålen.

Eddi var helt förvirrad.

- Hur hade han då kommit in? tänkte han.

Han och de andra gick in i Elisabeths rum och pratade om det.

- Han KAN inte komma in eller ut på något annat sätt, sa Sompa.

- Om det inte finns EN HEMLIG GÅNG, sa Eddi.

- Jaa, smart, sa Elisabeth, men var?

- Jag vet inte, sa Eddi, vi får väl känna på väggarna.

Alla gick runt och letade i rummet, men de kunde inte hitta något. Det började bli mörkt ute, och även i rummet. Sompa råkade tappa ner en tavla när han kände på väggen, och där bakom var det en knapp.

- Elisabeth, skrek han till andra sidan av rummet, vad bra du har gömt lampknappen.

Elisabeth tittade.

- Det där är inte knappen till lampan, den är där borta, sa hon och pekade.

- Men vad är det här då? sa han undrande, och tryckte på knappen.

Då öppnades hela ena kortsidan av väggen.

HEMLIGA GÅNGEN! sa Eddi.

Del 20
- Kom så går vi in, sa Sompa.

- Nej, sa Eddi, först måste vi gå och hämta ficklampor, några extra batterier och ett rep om vi skulle behöva klättra någonstans. Vi måste också ta med en knölpåk eller nåt, så vi kan dinga nån i knoppen om det skulle behövas.

Då ringde förstås kvällsmatklockan och de var tvungna att dra. När de hade ätit färdigt så hämtade de grejorna och gick till Elisabeths rum, in i gången.

- Det är väldigt mörkt, sa Elisabeth fundersamt.

- Du kan gå i mitten om du vill, sa Eddi. Jag går först, sen David, sen du, sen Kalle, och sist Sompa med "knölen" (knölpåken alltså). Elisabeth, Kalle och David går ju i mitten, så spara på ficklamporna och stoppa dem i fickan. Så där ja, kom så går vi.

Del 21
De gick in i gången och gick en lång bit i trappor och på stegar, många gånger var de tvungna att anända repet. De var glada att Eddi hade tänkt på att ta med det. Till slut så kom de till ett stort rum med massor av dörrar.

- Vilken av dem ska vi ta? undrade David.

- Jag vet inte, sa Eddi dröjande.

Men knappt hade han sagt det, förrän två män kom ut genom en av dörrarna och såg barnen.

- Spring! skrek Eddi.

- Det var den tjejen som kom i vägen för mig förra natten! utropade en av männen.

De behövde inte springa länge, för männen fick snabbt tag i dem.

- Du tar de minsta, så tar jag de andra två.

- Men var tog tjejen vägen?

- Å nej! Hon är borta. Ingen ide' att följa efter, hon har för långt försprång. Kom så tar vi hand om de andra.

- Hämta hjälp, Elisabeth! ropade Eddi.

Del 22
Elisabeth sprang och sprang. Till slut nådde hon utgången. Hon trevade efter nån knapp på insidan och hittade den. Hon tryckte på den, men när hon var på väg ut så snubblade hon och stukade foten.

- AJ, HJÄLP, HJÄLP!!! skrek hon.

Då kom Tuppen springande.

-Vad är det... började han säja, men slutade att prata och stod med vidöppen mun och stirrade på hålet i väggen.

- Vet du hur mycket klockan e'? sa han strängt. Halv tre!

- Ja,ja, men lyssna, sa Elisabeth irriterat.

Hon berättade allting för honom och sa att de måste ringa polisen.

- Ringa polisen??? Men det finns ingen telefon i det här gamla huset!

- Men jag kan inte gå någonstans med det här benet, sa Elisabeth.

- Okay, let's see... Jag vet, du går och lägger dig i mitt rum...

- Ditt rum??? Varför det???

- Om gubbarna kommer tillbaka så kan du ju inte vara här inne, då tar de dig också. Vi måste också låsa dörren.

- Men polisen...?

- Jag cyklar till närmaste hus och lånar telefonen.

- Men det kan ju vara jättelångt borta, tänk om du tar fel väg!

- Jag tar de andra med mig, sa han.

- De andra?

- Ja, alla på hela barnhemmet får ta ut sina cyklar, som vi tog med hit, du vet, och sprida oss över hela området.

- Okay. Tack, Tuppen!

- Ingen orsak.

Alla var villiga att hjälpa till. De bestämde sig för att träffas vid huset igen efter två timmar. Till lärarna sa de ingenting.

Del 23
Tuppen cyklade det snabbaste han kunde.

- Oj, jag har nästan cyklat en timme nu, bäst att åka tillbaka, tänkte han. Men vad är det här? Det lyser därborta. ETT HUS!!!

Han cyklade dit, frågade om han fick låna telefonen, erbjöd tanten som bodde där 10 kronor, men hon tackade nej. Sedan ringde han polisen, berättade vad det handlade om, och polisen lovade att hämta honom inom en kvart från huset han var i. De kom tillbaka till slottet precis när alla andra barn kom dit, så tillsammans gick de upp i huset till Elisabeth, och hon fick berätta allting från början. När poliserna hade hört allting så gick de in i hemliga gången, en av dem bar Elisabeth så hon kunde visa vägen. Tuppen ville också följa med. När de kom fram till rummet med dörrarna (ca 10 stycken tror jag), så ställde sig en polisman framför varje dörr, höll fram pistolen och sparkade upp dörrarna och sa: "Ni är omrrringade!"

Del 24
"Epilog"

Hej, nu är det en vecka sen allt det där hände. Polisen fick tag på tjuvarna, och guldet var mycket riktigt tjuvgods som vi trodde. När polisen kom in i rummen (i grottan), så skulle tjuvarna precis skjuta oss. De kom verkligen i sista sekunden! Vi fick en stor belöning för att ha fångat en stor liga som polisen en lång tid försökt få tag i! För det fick vi massor med pengar, som vi så klart gav till barnhemmet. Hela barnhemmet flyttade in i slottet och rustade upp det, tapetserade i fina färger, och sen målade vi hela stället vitt! När vi hade köpt nya fina möbler och bar ut de gamla fula, kom det en gubbe och påstod att de gamla möblerna var antika, och han ville gärna köpa dem! (Vi som hade tänkt kasta dem på soptippen...) Dem fick vi också mycket pengar för. Sen kom det filmbolag som ville göra en film av allt som hänt, "Barnen på slottet" skulle den heta. Nu har det också kommit reklamgubbar som vill ha oss till att göra reklam för deras tvål, leksaker, tvättmedel, mat, det kom till och med någon som ville göra en julkalender med oss...

Idag är det den 24 december och julafton. Vi hade ju inte pengar till presenter förut, men nu så har vi ett annat problem: vi har inte köpt en enda julklapp! Men vi skulle nog ändå aldrig ha fått några, för vi är bortbjudna till polisstationen i kväll.

**På kvällen**

- Kom igen, allihop, den "nya bellan" ringer, sa Tuppen, skynda er!

- Vi kommer, Tuppen, sa Eddi, lugna ner dig.

Allihop sprang till den "nya bellan".

- Hej allihopa, sa Hilma, vi ville bara säga att vi lärare går lite i förväg till polisstationen. Ni får komma efter samma tid som bestämt, okay?

- Okay, sa vi allihop.

När vi kom till polisstationen så var det alldeles mörkt där, men plötsligt så tändes lampan, och där stod alla poliser och lärare och en stor julgran med massor av julklappar under!!!!!!!!!!

- GOD JUL! sa de allihop.

- Här har ni "lite" julklappar, hugg in bara, sa en polis.

Gissa om vi blev glada. Vi fick många fina presenter, men den finaste av dem alla var i alla fall att vi blivit vänner med Tuppen och hans gäng!

- Hey, vänta ett slag, sa Sompa, det e' en grej vi inte fått förklaring på.

- Vadå?

- Varför var tjuven utklädd till spöke när han skrämde Elisabeth på "del 16"?

- Oj, det har jag alldeles glömt, sa en polis, jo, han ville mycket riktigt ha tag på tjuvgodset som ni hittade, men när han letade efter det så fastnade han i ett lakan som hängde någonstans.

- Ja, just det, sa Elisabeth, nu kommer jag ihåg, jag hängde min spökkostym på tork i rummet, för jag hade råkat spilla vatten på den.

HEJ DÅ!

- Slut - av Annalill 12 år

©Annalill Pollack